Jag sitter här och funderar på om jag ska sälja eller slänga mina gamla profilprodukter som jag har här hemma för jag måste nämligen städa upp lite här och jag har ju alldeles för mycket saker här hemma och jag måste bli av med dom på ett eller annat sätt och det vore ju inte helt fel med lite extra pengar men jag tvivlar på att jag skulle få några större summor för mina gamla saker och jag vet inte om det är värt mödan att sälja grejerna. Det går ju betydlig snabbare och smidigare att bara sälja som istället. Det ska bli skönt att göra sig av med alla mina saker måste jag säga och det är verkligen på tiden att jag tar tag i det här nu. Sen får jag försöka tänka på att inte köpa så mycket saker i framtiden heller så att jag inte får samma problem igen för jag tycker nämligen om att köpa en massa onödiga prylar.

Jag har blivit allt mer övertygad om att det är dags för mig att söka nytt jobb. I vanliga ordning är det inte något större fel på mitt nuvarande knäck. Men jag har börjat känna den här, vid det här laget, välbekanta rastlösheten. Det råder helt enkelt inget tvivel om saken längre, jag måste vidare. Annars känns det som att jag kommer att implodera eller något ännu värre. Jag vet att ytterst få människor imploderar på riktigt varje år och det i mitt fall snarare fråga om en metafor. Men det spelar egentligen ingen roll, jag måste ha ett nytt jobb. Jag står inte ut med att göra samma saker dag ut och dag in. Kanske är det något fel på mig. Det lutar faktiskt åt det hållet får jag väl ta och tillstå. På det hela taget är det ju ett ganska neurotiskt drag att inte kunna vara kvar på samma ställe längre än ett par månader. Men det är sådan jag är.